Vi Fyra

Åtta Månader

Jo faktiskt..
Idag e det hela åtta månader sedan Adrian (hastigt & olustigt) plockades ut ur min mage!

Han e mer än väl värd allt som uppstod kring hans förlossning även om jag inte helt har smält att det kaos & det tumult som blev.. Jag e dock tacksam att han mår bra & att dom plockade ut honom för tänk om inte..!?

Men ärligt..
Att känna hur dom börjar skära sekunderna före man somnar in i narkosen.. Att inte veta om man ska vakna igen eller om ditt barn kommer att klara sig.. Att inte ha din man vid din sida, skiljas åt utan att säga “hej då” ordentligt.. Det e omtumlande & det tar sin tid att smälta. Handlar inte om att jag vill älta men det e så det e!

Kanske att det e som det e för att det blev en tung start med Adrians kolik?! Hade inte tid att känna/stanna upp/smälta & släppa de första tre-fyra månaderna. Alla som haft ett kolikbarn vet hur det e.. Och ni andra kan kanske föreställa er?! E som att gå omkring i ständig dimma.

Visst e han underbar vårt Lillhjärta.. Så go, glad & underbar! Så självklar.. Vad vore vi utan honom när vi e fullständiga med honom?!

Några åttamånadersbilder får det allt bli..

(hej på er.. jag har fått en gunga!!)

 
(den e jättejättejätteskoj!!)

(den har en tuta.. den låter skoj när man bankar på den.. gooott att sutta på den oxå! fast jag suttar på allt nu när tänderna e på G!)

Åtta månader har vi då haft glädjen att ha honom hos oss. Tiden går snabbt, så snabbt..
Vår lille bebis börjar bli stor!

Helt otroligt!

Hoppas ni alla haft en fin midsommar.. Här regnade den bort men det var riktigt mysigt ändå! Familjemys av högsta klass!

Allt Gott!