Vi Fyra

Yes!

I morse kl 06:20 när jag smidigt & elegant tog mig ner för trappan möttes jag av en stor, gänglig, långhårig, gul ungkatt.
Birro var hemma!!

Halsbandslös men oskadd.
Tala om att jag blev lättad & glad!

Han började spinna redan innan jag tagit upp honom i famnen för att leta efter skador/bitmärken. Vår lilla rymling verkar nöjd, glad & ytterst tillfreds med sig själv. Skulle tro att den lilla skiten roat sig kungligt med några av traktens alla honor medan vi alla här hemma var mer eller mindre oroliga!

En annan som också blev lättad & glad var Adrian..
Halleda så goa dom var!

 
(missade tyvärr att föreviga Adrians första leende när han såg att Birro var hemma igen.. kärt återseende!)

(det var kramar & gos för hela slanten.. adrian borrade in ansiktet i birros mage. birro strök sig mot adrian. tror inte att det bara var adrian som saknat jag! )

Nu är kattluckan reglad för in & utgång i väntan på att hans kulor åker bort. Kommer ringa veterinär i början på veckan. Nytt halsband & ny id-kapsel ska införskaffas fall han skulle lyckas ta sig ut innan dess!

Så lättade över Birros återkomst kan vi nu lägga all energi på att hantera Adrians trettonde tand.. Den verkar vara en riktig jäkel! Det rinner ur munnen, han gnölar. Är hungrig men vågar knappt äta. Lillgosen!

Mycket famn & Kramar blir det.

Önskar Fin Avslutning På Helgen!
Allt gott.

Jäklar!!!

Vi är en katt kort!
I natt smet Birro ut.

Vi har avsökt ett stort område utan resultat.
Lockat, pockat, ropat. Ingen Birro!

Han har fortf inte fått lov att bli utekatt då det var tänkt att hans kulor skulle avlägsnas innan. Dels för att minska risken att han ska ge sig iväg förlångt, dels att han inte ska vara så “krigsbenägen” men framförallt för att han inte ska göra en massan oskyldiga kattöser på smällen.

Men nu i natt lyckades han alltså med bedriften att få upp kattluckan trotts att den var spärrad för utgång. I alla fall så måste han ha lyckats med det då han inte finns någonstans här inne.. Letat i alla skrymslen & vrår fr källare till tredjevind!

Felicia är orolig. Gråtit flera gånger. Mamman hänger knappt ihop. Försöker visa lungt yttre för barnens skull. Pappan är nog den just nu som kämpar bäst med att hålla hoppet uppe.

Jobbigast är det att se hur orolig Adrian är..
Hur han går & letar.

Kullerbytta

Med lite assistans av oss har Adrian länge gjort & älskat kullerbyttor.

Idag satte han det helt själv & alldeles rätt blir dom. Många alldeles, alldeles klockrena!

Om & om & om & om & om igen ska dom göras.. Men, man måste säga “kullerbytta” för han ska göra dom! Säger man inte kullerbytta i tid börjar han missnöjsamt gnölyla tills man förstår & säger kullerbytta!

Gosse..
Inte tusan gjorde Felicia kullerbyttor vid 1½!
Ska försöka få det på film de närmaste dagarna så ni också kan få se.

Önskar Fin Helg.

Allt Gott!

(så kanske är det inte underligt ändå att han sover lite?!? han håller ju på att upptäcka en hel massa.. vad man kan göra med kroppen tex! )

Sprallfjärt!

Vi har ett litet.. Nja, kanske inte just litet egentligen men ett ganska långt, smalt & högt älskat, “problem” här hemma. Hmm.. Fast egentligen är det ju inte det långa, smala, älskade som är “problemet” utan att det där långa, smala, älskade har fått en väldig smak på livet!

Livet är ju SKOJ.
Jättejättejätteskoj & hur ska man då hinna med att sova?!?

Våran älskade minsta har kraftigt minskat sömnbehovet dagtid & att tro det i sin tur skulle ge oss tidigare kvällar är ju ett skämt!

I alla fall..
Från att nanna middag 1½-2½ timme så nannar man nu middag 30-(absolut JÄTTEMAX) 60 min. Oftast runt 40-45! Somnar för kvällen gör man runt 21-22 & under kraftiga protetster! Sover sedan gott till runt 7-8 morgonen därpå..

(gaaah, säger mamman som känner sig som en stressad iller på speed under hans middagsslummer dagtid. Försöker klämma in allt jag han med under 1½-2½ timmar på 30 min.. Haha, ni kan ju tänka er!)

Han är go, glad, positiv, kreativ & igång hela dagarna. Verkar i bra form!
Leker, springer, klättrar, “diskar”, klättrar, springer, dansar, klättrar, “sorterar skåp”, springer, skrattar så han kiknar, klättrar, “dammsugar”, springer lite mer.

Kan charma omkull en sten (skrivet av hans, givetvis, heeeelt opatiska moder *S*) men sover de verkligen inte mer än så här?!? Har alldeles glömt (förträngt månne??) hur det var med Felicia.

Så tips, trix.. Hur gör man för att få en livsnjutare att nanna lite, lite mer?! Behöver inte vara dagtid men totalt.. Går det eller har han inte större sömnbehov än så här?!

Trodde han skulle docka som en klubbad säl i går kväll (ursäkta liknelsen).. Var party här hemma under förmiddagen med städ, dans till Aretha Franklin, en tur ut & klappade hästar innan lunch, läste saga (sagor). Nanna middag i vagnen ute, vaknade hemma hos bästa kompisen, lekte med bästa kompisen, fikade, tittade kalvar, traktorer, kattungar.. Eftermiddagslek med pappa & syster. Massor av skratt & sprall. Kvällsmys. Åt som en karl heeela dagen!

Sova i tid?!?
Innan 21?!?! Ni måste skämta!!!!!

Vi försöker runda av dagen lugnt för han ska varva ner.. Myser mycket! Läser. Gosar. Och visst, varva ner gör han så det fungerar. Men direkt när han förstår att nu, nu är det snart dags att nanna då blir det yyyyyyyyyyl!

Hur gör man för att komma i från just “yyyyyyl”?!?
Mammahjärtat skulle må bättre av belåtna suckar!

Hmm, för klarhetens skull kanske jag ska berätta att han inte yyyylar så länge. Går egentligen över väldigt fort men ändå. *hönsmammor e vi allihopa allihopa allihopa*

Vore skönt om:

1, Han sov fler timmar totalt.
2, Han inte vore så rädd att missa allt partaj!

Fast, får väl sluta noja mig. Han växer så det knakar just nu, utveckas motoriskt & psykiskt riktigt bra. Han är (milt sagt) pigg & glad! Han verkar ju i form. Kanske kommer mer sömn längre fram?! Kanske ska bara tokförälskesen för allt som händer i livet lägga sig lite?!? Kanske ska han lära sig att det kommer fler dagar med mer skoj?

Nåväl.
Dags att starta dagen!

Hoppas allt är väl..
Här i Småland går det i alla fall undan i 120!
Allt Gott.